Etikettarkiv: kattungar

Tänker och funderar

Vad vill jag egentligen som kattuppfödare? Frågan har snurrat i mitt huvud en tid. Den är inte så lätt att besvara och framförallt kräver den tid innan jag kan försöka summera ett svar för mig själv.

Det är alltså ingen annan som har frågat mig, bara jag själv som har funderat över vad jag vill. Vad orkar jag? Vad är roligast och vad är nästan bara jobbigt?

Visst är det jättemysigt med kattungar! Att få följa en kattunge från födseln och fram till den är redo att lämna sin mamma och syskon är underbart, om allt flyter på som det ska.

Tyvärr har jag vid några av mina senaste kullar haft någon unge varje gång som inte får i sig mat som den ska och jag har behövt handmata. Det är jobbigt, väldigt jobbigt! Visst är det en härlig känsla när jag märker att ungen blir mätt, när den lär sig att suga och när den uppskattar matningen och inte längre kämpar emot. Bara att få se att den går upp i vikt och inte sakta tynar bort är en lyckokänsla som inte går att beskriva.

Men handmatningen ska ske ofta, dygnet runt. Små kattungar ska ha mat med två, tre timmars intervall. Det betyder att den som matar inte får sova mer än ett par timmar i taget. Efter några veckor kan det knäcka vem som helst. Jag har visserligen ett jobb där jag kan flexa och ta lång lunch om det passar mellan inbokade möten, men tröttheten tar hårt på krafterna.

Jag vet inte om jag är beredd att gå igenom detta en gång till. Därför har jag nu kastrerat mina fertila katter, endast somalifröken Lisa kan få kattungar i framtiden. Hon har inte fyllt ett år än, så någon parning blir det inte förrän tidigast i höst.

Jag har alltså inte sagt upp mig som uppfödare än, men man kan väl säga att jag har tagit en paus.

En kattunge dog

Den ena viltfärgade honan gick inte upp i vikt som hon skulle så efter några dagar fick hon mjölkersättning. I måndags fick jag veta att hon skrek när man rörde hennes mage, hon hade antagligen förstoppning. Det är en känd risk när man ger pulvermjölk i stället för äkta vara.

I går morse dog hon. Om det ”bara” var förstoppning eller om det fanns andra orsaker också vet jag inte.

De andra två verkar i alla fall inte må dåligt. De äter ordentligt helt och hållet för egen maskin. Särskilt hanen lär vara väldigt rund. 🙂 Jag märkte redan direkt efter födseln att han sög fast rejält i mamma Lovis tutte, det gick nästan inte att dra loss honom när jag skulle flytta kullen till bolådan.

Lovis har blivit mamma

Somalihonan Lovis har fött tre bebisar i dag. Jag var med som stöd hela tiden och det tror jag att hon uppskattade.

Hon fick kämpa länge med den första. Den syntes lite vid varje värk, men tiden gick och jag började bli orolig för att den kanske hade fastnat. Till slut kom den ut och Lovis blev helt förskräckt! Hon sprang iväg så att navelsträngen gick av mot bolådans kant och ungen blev kvar i lådan. Jag försökte få henne att förstå att det var hennes unge, men hon sniffade skeptiskt och fräste åt den.

Hon ville verkligen inte veta av den! Jag försökte torka den och fick hålla den under en lampa för att försöka få upp värmen. Efter en halvtimme röt jag i och sa åt henne att ligga still på sängen och så la jag ungen vid hennes mage. Hon lät den ligga kvar medan den diade, men hon rörde den inte.

Hon ville ligga kvar på sängen och jag fick inte gå därifrån. Så jag la mig också där och hon flyttade sig så att hon låg intill min mage. Så småningom föddes det två till (betydligt enklare än första födseln) och då såg jag henne slicka lite på dem. Men bara lite. Alla tre låg länge med stela pälsar som det blir när de har fått lufttorka.

Den första är viltfärgad, 110 gram, och jag är osäker på könet. Nummer två är definitivt en hane, 101 gram och sorrel eller fawn. När han var blöt var han så mörk att jag trodde på sorrel (trampdynorna är bleka), men nu tror jag mer på en mörk fawn. Den tredje är en viltfärgad hona, 94 gram.

Lovis har sedan drygt ett år bott hos vänner här i stan. Vi har inte skrivit något avtal, katten har varit min men vi pratade tidigt om fodervärd eller annan lösning men inte kommit till skott. Under Lovis dräktighet (Hobbe är pappa till kullen) har jag funderat lite mer och kommit fram till att det är bäst att de får ta över ägandet mot att jag får en eller två kattungar. Så för några dagar sedan skrev vi på överlåtelseavtalet och ägarändringen till SVERAK.

Kullen kommer därför inte att ha mitt stamnamn, men jag har rätt att få två ungar. Vem eller vilka det blir får bli en senare fråga.